Snö och Tö
Halvmeter snö i trädgården och imorgon väntas +6grader...
Synd att man inte gillar slask! Vet vid närmare eftertanke faktiskt ingen som uppskattar det.
Nåväl, inte mycket att göra åt, det är bara att gilla läget.
Julstöket närmar sig också, fick ihop en pepparkaksdeg igår, satsar på lussebullar och pynt till helgen.
1:a advent är det mys i stan.
Först julmarknad hela dan och i så gott som hela stan och sen kl 1630 fyrverkeri i botaniska trädgården med musik till!
Det är så mysigt! Och man känner hur uppsala är världens bästa!
Ska ta och satsa på lite studier till hösten har jag tänkt, det är dags igen...
Vi får väl se hur mycket och vad det blir men läsa måste jag!
Det blev en en hattig blogg idag.
Ha det gott allesammans!
En helg i östersund!
Vi åkte upp på torsdagen, lämnade uppsala vid 1130 kisspaus i bollnäs, passerade ljusdal och därifrån var vägarna vita och isiga, stannade till på café Svea i färila. Snabbt stopp, jag sprang ut o köpte en varsin baguette som vi klämde i bilen medans vi körde vidare.
I ljusdal kommun är all tomgångskörning förbjuden, läste jag på en skylt.
Nästa och sista stoppet var kisspaus på okQ8 i rätan(Var ligger byn avigan? undrar jag!).
En äldre herre kom fram och var riktigt imponerad över hur lätt och smidigt man kan plocka ihop och isär en rullstol. Vid 1740 var vi framme hos lilla mamma i östersund till sist.
Provade hjortronglögg(supergott) och åt god mammamat.
På fredagen tog vi det lugnt.Fram på eftermiddagen åkte vi upp på frösön och gick sen lite på stan. Sen hem och klockan sju skulle vi på bowlingkväll!
Anledningen till att resan gick norrut denna helg istället för söderut till Motala var att MissJ blivit inbjuden av assistansbolaget Amdic AB.
Det är ett litet jättetrevligt litet bolag som MissJ har kontakt med. Det är två personer som håller i trådarna,Kristian och Frida.
Även dessa supertrevliga!
Det var inte bara brukare och personal ifrån Amdic som var bjudna utan också människor från andra företag.
God buffé, massor av mat och många trevliga människor.
Sen var det dags att bowla!
Det var ett antal år sedan sist och dessutom lyckades jag sträcka mig i lång och ringfinger!
KNAK! sa det nästan ända upp i armväcket!
Min poäng blev blygsam, en endaste liten strike och desto fler rännor...
Vi blev här lite närmare bekanta med "stora" Johannes, Daniel, simon, Kristian själv, Birgit och hennes son Johannes(som var ca 5storlekar mindre på både längden och bredden än stora Johannes).
Bowlingen tog slut vid 2330/2400 och vi bestämde oss för att gå vidare, MissJ och jag tog bilen, de övriga skulle promenera och vi skulle mötas på The Rock.
Det var ca 600m från bowlinghallen till puben men på dessa 600 meter lärde vi oss mycket om hur det går till en fredag kväll i Östersund!
Man kräks!
Inte sådär ynkligt hulkande och snyftande och med eventuellt smink rinnandes över ansiktet innstängd på en toalett, Nej, här kräks man ordentligt mitt på stan utan tjafs och man gör det på ett klassiskt,stilfullt och praktiskt sätt.(allt är enkelt,praktiskt och genomtänkt däruppe)
För det första, Man håller sig i en stolpe! Mycket praktiskt!
Lutande framåt med stöd innebär att inget hamnar på skor och kläder, pizzan blir prydlig och man kan luta sin heta panna mot en kall och skön stolpe.
Två av de tre vi såg kräkas på dessa 600meter använde sig utav denna väl genomtänkta och utarbetade teknik.
Den tredje hade inte hunnit fram till stolpen utan lutade sig helt enkelt framåt, väl balanserande med händerna mot knäna utan risk för att väga över och trilla framåt.... En veteran!
På puben var det trevligt, Peter Stormare brukar tydligen gå dit när han är i sverige och i baren hängde en lapp skriven utav honom själv! Vem smälter inte för den??
Daniel talade lite om tungsinnet, han berättade lite om mycket och det var svårt att inte bli fascinerad. Fjäll,skog och fiske, och det är väl ungefär vad man tänker sig men så var det så mycket mer...
Det blev dags att byta pub och vi gick till Dalwhinnies. En skotsk pub!
Supertrevlig! Riktig hemma i scotland känsla!
Vid det här laget var de flesta riktigt glada i hatten. Kristian och Birgit var fullast och det var tydligen så det brukade och skulle vara.
Det var också här och nu jag sattes på test, kan man säga!
Dricker du hembränt? Stora Johannes och Daniel spännde blicken i mig. Det blev nästan tyst även vid bordet brevid.
Här gällde det att svara rätt!
Det var många år sen nu, Det är inte ofta det kommer fram på borden där nere, men är det det som bjuds så är det ju det man dricker. Svarade jag, och fick ett leende och blinkning tillbaks,
Puh! Jag var godkänd och spänningen släppte lika plötsligt som den kommit.
Stora Johannes hade nyligen flyttat till en egen jättefin lya och var väldigt glad åt det. Han hade hört att först skulle man kunna ta hand om en krukväxt(Och han hade fått en i inflyttningspresent!) och sen skulle man klara av att sköta ett husdjur och när man lärt sig det här så skulle man kunna ta hand om en flickvän.
Så sött!!
Han hade räknat ut att en majsorm var grejen!
Det var en bra nybörjarorm och eftersom ormar inte fäster sig vid människor men vill åt ens kroppsvärme "så får man en illusion av att den tycker om en eftersom den vill ligga nära och "gosa" och då blir man glad och mår bra, men ormen blir inte ledsen när man ger bort den"! Och så var det ju lite manligt med orm, lite hårt liksom...
Han var såkul!
Ja de var så goa allihop!
På Vägen hem blev det nya äventyr. Vi skulle skjutsa hem Kristian,Daniel och stora Johannes.
Johannes hade satt sig i bilen när någon vilt främmande hoppade in!
Han körde mupparnas Mönömönö.
Vi drog refrängen ihopp om att han skulle bli glad och skutta ut, men icke!
Då puttade Johannes ut honom, det gick bättre.
Ända tills vi skulle åka och upptäckte att han satt sig på fronten på bilen.
Jaha, vad gör jag nu sa jag och la i backen. Det funkade.
Ända tills han när jag hade kört förbi tog sats och skulle sitta på bakluckan! Jag märkte det först när han trillade av... men han hade vart med förr och reste på sig.
Ja, ytterligare en tänkte 20m längre bort sätta sig på bilen men avstod tack och lov!
Så tippade vi av våra nya vänner vid respektive hem och åkte hem för natten, 0304 stod klockan på och innan vi kom i säng hade den blivit lite till...
Så resan hem kändes lite lång men vägde upp med vackert landskap och vatten. Vi tog vägen över Bräcke,Ånge, Ljusdal och allt gick väl ända till Gävle.
Där blev det snöväder kan man säga. Så dusch, säng och kallt på huvet när jag kom hem, nu har jag ätit och skrivit här.Klockan är 0033 och jag tänker krypa ner i kojs igen.
Ha det gott allesammans och vill ni ha en trevlig utekväll så åk till Östersund!
Och här är bilderna!
Barnen och kossan Runa -07
Barn Kor och Får
Och SÅ gosiga! Visar vad jag menar med dessa bilder!
Ha det gott, Det har vi!
Ps Kram till mitt hjärtas blondin.Ds
Mama Afrika
Det är Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå.
Den handlar om Madama Ramotswe som startar upp en detektivbyrå för sitt fadersarv.
Hon tar stor stolthet i att , citat;"vara grundare och ägare till Damernas detektivbyrå, Botswanas enda detektivbyrå som åtar sig både damers och andras angelägenheter" Mma Ramotswe är en fantastisk kvinna och författaren beskriver Botswana på ett mycket målande sätt. Det är lätt att se Mma Ramotswe och Mma Makutsi sitta och dricka sitt starka Roiboos-te inne på detektivbyrån.
Hon är en riktig Mama Afrika, böckerna är underbara, både roliga,tänkvärda och väldigt underhållande!
Imorgon far jag och barnen till världens bästa Fia med den vita volvon!
Många pengar blev det till verkstan men det är inte mycket att göra åt. Hoppas slippa några fler turer dit...
Nej, nu ska jag jobba lite, sitter faktiskt på jobbet. Nästa vecka när jag jobbar helg bär det av till östersund!
Vi ska bo hos min mamma i två nätter, åker upp torsdag och hem lördag.
Ska bli jättekul, många mil men jag gillar att köra bil så det går nog fint.
Jag gillar mina jobbhelger, träffar så mycket trevliga människor jag aldrig skulle träffat annars. Ska försöka få med mig kameran nästa gång vi far till motala.
Motala är själavård!
En supermysig liten stad med supermysiga människor i.
En helt vanlig dag?
Nu ska jag berätta om min torsdag förra veckan.
Den började bra, inte allt för stressigt på morgonen, barnen kom till dagis och skola i god tid, jag kom iväg till stan med ett lass lådor och en byrå i god tid. Den sista flyttdagen. Det var halt och jag körde försiktigt.
Jag skulle tömma det sista i huset före klockan ett. Den fantastiska kusinen T skulle hjälpa till.
Kusin T skulle besikta bilen klockan 0800, även detta gick bra.
Solen sken och det var en vacker höstmorgon inbäddad i ett gyllengult sken och frostigt glitter.
Så, jag hade lastat ur det första lasset och var på väg ut till viksta för att lasta i nästa lass. I en stor kurva känner jag plötsligt hur bakändan på bilen far iväg och sladden är ett faktum!
Jag far av vägen, ser en lyktstolpe i höger sidoruta, "Inte stolpen! Inte stolpen! Jaghar inte råd med såna skador på bilen!" Hinner jag tänka samtidigt som jag i färden ser stolpen fara förbi, liksom rundar och missar den med några knappa centimeter. (hjulspår ca 20cm ifrån, förstår inte hur bilen gjorde, drog in nosen på nåt sätt tror jag)
Nu är jag förbi stolpen ser den snett framför mig till vänster, hinner andas ut innan jag får syn på en liten jordvall. Nej inte jordhögen! hinner jag tänka och sen sa det SMACK! Och där satt jag.
Jag andades lite och försökte tänka smart.
Men man är väl sådär lagom smart i sådana här lägen. Jag går ett varv runt bilen, försöker putta lite och konstaterar att ett hjul står lite konstigt och ett annat har ännu mera lutning åt fel håll.
Men jag tycker bilen ser hyfsad ut provar att starta, vilket funkar och tänker "vilken tur! det här gick ju bra! jag kör väl upp och vänder bilen rätt och far vidare". Det gick inte!
Ringde på kusin T som kom med ett stycke granhäck som vi lade in under hjulen för att få fäste, Kusin bakom ratten och jag puttade på. Men en volvo 945 puttar man inte loss så lätt i lerig gräsvall så Kusin T far iväg för att hämta lina.
Under tiden får jag hjälp av en skogvaktare som känner någon osv och helt plötsligt tycks mycket ha löst sig, bilen kommer att bli uppdragen och hemma står min andra bil(den lilla röda) som jag kan använda under tiden jag väntar på volvon.
Smidigt!!
HA! skrattade ödet...
Mekanikern ringde, kylarn var böjd och trasig och punktering på ett däck så de kunde inte bogsera den till verkstan.
"Jag kommer med ett vinterhjul" sa jag. "Jättebra! då ordnar det sig" sa han
"Puh!" tänkte jag
Det tog två starter med kablar för att få igång den lilla röda och efter ca 50meter kunde jag konstatera pyspunka på vänster bakhjul samt ett konstigt oidentifierbart ljud.
Nåväl det fanns tillräckligt med luft för denna färd så jag körde på men vad var det konstiga ljudet?
Ringde mekanikern för tredje gången, "Det låter som det slår i motorn" sa jag "stanna där du är! vi kommer!" sa han
Så slutade det med att båda bilarna fick fara till verkstan.
Ljudet kom sig av att "drivknuten" till höger framhjul var av. "det går att köra med, den kommer ingenstans,men kör bara lokalt och inte alltför fort." Ok... tänkte jag
Jag kör försiktigt tillbaka till viksta för att lassa in lådor i bilen. Kusin T är stressad, ser ut att vara på gränsen till ett nervöst samman brott,Jag känner att jag är närmare ett sådant än jag tror, ringer jobbet och säger att jag smällt med bilen och inte kommer förrän nästa dag. Vi lyfter ut möbler sicksackandes mellan personalen i städfirman som kom "lite tidigare" än beräknat.
Min rara chef ringer och undrar hur jag mår och vad har hänt, är jag svårt skadad? Jag talar om att jag inte är skadad, det är "bara" resten av livet...
Världens bästa Farbror Kjell kommer, scannar av läget, antalet lådor,kassar och möbler. Han föreslår en brasa!
Kusin T och jag garvar och säger ungefär, "håll käften och bär!" Kjell garvar tillbaka, bär en tv samt nån låda och gör sen en stor brasa lagom nära alla saker.
På denna brasa hamnar en hel del grejor, en liten soffa som ingen visste vems det var, alla kläder som skulle till välgörenhet, allt skräp, en byrå, brädbitar, mattor, en barstol samt allt annat som gick att elda och kunde undvaras.
Jag tror vi sparade in ett drygt flyttlass.
När bilarna var fullpackade, vi inte kunde hitta mer att elda samt färdigstuvat in två otympliga soffor i kusin T hus. Åkte farbror Kjell och jag till stan för att lasta ur och sedan åka hem och äta en välförtjänt middag.
När vi är nästan framme i stan(det är ca tre mil mellan viksta och uppsala)inser jag att nycklarna till förrådet ligger i volvon! (och kusin T bilnycklar ligger i min jackficka!)
Vi lyckas stuva in all packning i mitt övernattningsrum och kör tillbaka till viksta.
Det är mörkt och kallt nu, inget gyllengult sken över frostiga kristaller. Vi lämnar nycklar(kusin T hittade reservnycklarna som tur var,hon hade nämligen tid att passa i stan...) bär undan lite pytsar och åker hem!
Mat,mycket vin, tidigt i säng och baksmälla dagen efter.
For till jobbet på fredag morgonoch undrade vad denna dag skulle bjuda på...
Vad gjorde du i torsdags?
Myskväll!
Goa varma vänner som man kan säga vad som helst till.
Vi sågs hemma hos Ebou som hade lagat Gambia/senegals nationalrätt. Bena nånting, skitsamma, Hur gott som helst!!
Vin prat,glass,sambra,choklad och lite bubbel. Supermys och jättemätt!
Sämre fredagkvällar har man vart med om!
Ha det gott!
