När tillvaron skakas om
Hittade en blogg som jag läste, jag skulle titta efter bilder på
ölandsbron att skicka till K1. Jag har tänkt mig en liten semester
på öland med barnen i sommar.
Men då kom det upp "ölandsbron självmord" och ett blogginlägg
från en tjej.
Hon går på en gymnasieskola i kalmar och en tjej i ettan hade hängt
sig inne på en toalett på skolan.
Ingen hade tänkt på att toaletten varit låst hela dagen sen lunch.
Hon hittades på natten då polisen spårade hennes mobil dit.
Det som berörde mig mest var att både mamman,en syster och pappan
oberoende av varandra hade skrivit långa kommentarer till inlägget.
De lät så samlade på något vis.
Vilken betydelse har media/internet i en sådan situation?
Att det är skönt att skriva av sig är väl en sak, Men när det publiceras
öppet och man dagligen möter läsarna?
Hur bemöter man det?
Vill man möta andras reaktioner?
Jag kände obehag inför hur Englas familj var så väldigt öppen i
pressen, och när de bestämde sig för att sända begravningen på
storbild utanför kyrkan, ja då undrade jag verkligen vad de höll på med.
Ett lite annorlunda sätt att bearbeta sorgen på. Jag hoppas att det
fungerade.
Det blev dystert det här, jag har ont i huvet, skyller på det!
Imorgon blir det kul, då ska jag vara fröken!
Ha det gott allesammans!
Hej Hopp! Jag hade samma tanke med Engla, hel knäppt tycker jag, fast någonstans tror jag inte att det är deras påhitt utan medias.
Hoppas att fröken hade det bra på skolan:) Vet att du är kanon på den arbetsplatsen. Kramis Hjärtat
