En helt vanlig dag?

Nu ska jag berätta om min torsdag förra veckan.
Den började bra, inte allt för stressigt på morgonen, barnen kom till dagis och skola i god tid, jag kom iväg till stan med ett lass lådor och en byrå i god tid. Den sista flyttdagen. Det var halt och jag körde försiktigt.
Jag skulle tömma det sista i huset före klockan ett. Den fantastiska kusinen T skulle hjälpa till.
Kusin T skulle besikta bilen klockan 0800, även detta gick bra.
Solen sken och det var en vacker höstmorgon inbäddad i ett gyllengult sken och frostigt glitter.

Så, jag hade lastat ur det första lasset och var på väg ut till viksta för att lasta i nästa lass. I en stor kurva känner jag plötsligt hur bakändan på bilen far iväg och sladden är ett faktum!
Jag far av vägen, ser en lyktstolpe i höger sidoruta, "Inte stolpen! Inte stolpen! Jaghar inte råd med såna skador på bilen!" Hinner jag tänka samtidigt som jag i färden ser stolpen fara förbi, liksom rundar och missar den med några knappa centimeter. (hjulspår ca 20cm ifrån, förstår inte hur bilen gjorde, drog in nosen på nåt sätt tror jag)
Nu är jag förbi stolpen ser den snett framför mig till vänster, hinner andas ut innan jag får syn på en liten jordvall. Nej inte jordhögen! hinner jag tänka och sen sa det SMACK! Och där satt jag.
Jag andades lite och försökte tänka smart.
Men man är väl sådär lagom smart i sådana här lägen. Jag går ett varv runt bilen, försöker putta lite och konstaterar att ett hjul står lite konstigt och ett annat har ännu mera lutning åt fel håll.
Men jag tycker bilen ser hyfsad ut provar att starta, vilket funkar och tänker "vilken tur! det här gick ju bra! jag kör väl upp och vänder bilen rätt och far vidare". Det gick inte!
Ringde på kusin T som kom med ett stycke granhäck som vi lade in under hjulen för att få fäste, Kusin bakom ratten och jag puttade på. Men en volvo 945 puttar man inte loss så lätt i lerig gräsvall så Kusin T far iväg för att hämta lina.
Under tiden får jag hjälp av en skogvaktare som känner någon osv och helt plötsligt tycks mycket ha löst sig, bilen kommer att bli uppdragen och hemma står min andra bil(den lilla röda) som jag kan använda under tiden jag väntar på volvon.
Smidigt!!
HA! skrattade ödet...
Mekanikern ringde, kylarn var böjd och trasig och punktering på ett däck så de kunde inte bogsera den till verkstan.
"Jag kommer med ett vinterhjul" sa jag. "Jättebra! då ordnar det sig" sa han
"Puh!" tänkte jag
Det tog två starter med kablar för att få igång den lilla röda och efter ca 50meter kunde jag konstatera pyspunka på vänster bakhjul samt ett konstigt oidentifierbart ljud.
Nåväl det fanns tillräckligt med luft för denna färd så jag körde på men vad var det konstiga ljudet?
Ringde mekanikern för tredje gången, "Det låter som det slår i motorn" sa jag "stanna där du är! vi kommer!" sa han
Så slutade det med att båda bilarna fick fara till verkstan.
Ljudet kom sig av att "drivknuten" till höger framhjul var av. "det går att köra med, den kommer ingenstans,men kör bara lokalt och inte alltför fort."  Ok... tänkte jag

Jag kör försiktigt tillbaka till viksta för att lassa in lådor i bilen. Kusin T är stressad, ser ut att vara på gränsen till ett nervöst samman brott,Jag känner att jag är närmare ett sådant än jag tror, ringer jobbet och säger att jag smällt med bilen och inte kommer förrän nästa dag. Vi lyfter ut möbler sicksackandes mellan personalen i städfirman som kom "lite tidigare" än beräknat.
Min rara chef ringer och undrar hur jag mår och vad har hänt, är jag svårt skadad? Jag talar om att jag inte är skadad, det är "bara" resten av livet...

Världens bästa Farbror Kjell kommer, scannar av läget, antalet lådor,kassar och möbler. Han föreslår en brasa!
Kusin T och jag garvar och säger ungefär, "håll käften och bär!" Kjell garvar tillbaka, bär en tv samt nån låda och gör sen en stor brasa lagom nära alla saker.
På denna brasa hamnar en hel del grejor, en liten soffa som ingen visste vems det var, alla kläder som skulle till välgörenhet, allt skräp, en byrå, brädbitar, mattor, en barstol samt allt annat som gick att elda och kunde undvaras.
Jag tror vi sparade in ett drygt flyttlass.

När bilarna var fullpackade, vi inte kunde hitta mer att elda samt färdigstuvat in två otympliga soffor i kusin T hus. Åkte farbror Kjell och jag till stan för att lasta ur och sedan åka hem och äta en välförtjänt middag.
När vi är nästan framme i stan(det är ca tre mil mellan viksta och uppsala)inser jag att nycklarna till förrådet ligger i volvon! (och kusin T bilnycklar ligger i min jackficka!)
Vi lyckas stuva in all packning i mitt övernattningsrum och kör tillbaka till viksta.
Det är mörkt och kallt nu, inget gyllengult sken över frostiga kristaller. Vi lämnar nycklar(kusin T hittade reservnycklarna som tur var,hon hade nämligen tid att passa i stan...) bär undan lite pytsar och åker hem!
Mat,mycket vin, tidigt i säng och baksmälla dagen efter.
For till jobbet på fredag morgonoch undrade vad denna dag skulle bjuda på...

Vad gjorde du i torsdags? 


Kommentarer
Postat av: Johanna

Gud vad min pappa är bra!

Och det är du med!

Stor Kram

2008-11-11 @ 10:19:36
URL: http://nocontrol.blogg.se/
Postat av: Barca

Vilken massa krångel!

Tänk vad smidigt allt hade gått om du bara hade

hållt dej på vägen ; )

Nejdå : P

Det är mest tur att du inte skadade dej : )

Kramar på dej!

2008-11-17 @ 20:35:06
URL: http://barca8.blogg.se/
Postat av: Pär

Vilken historia! Håller med minibror här ovanför, tur att du mår bra i alla fall. Tyckte att det var roligt beskrivet att bilen "drog in nosen". Kram på dig!

2008-11-21 @ 17:27:29
URL: http://lps.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0